Det är lätt att förlora sig i de historiska källorna. Lantmäteriets historiska kartor är ett fönster in i historien. Ett spännande material är sockenbeskrivningen över Sjösås socken från 1855. Det är lantmätare Lekander, som hade varit ansvarig för flera av de laga skiften som genomfördes i socknen vid den tiden som skriver, så han är välbekant med området. Han beskriver socknens natur och geograf, men också hur människorna lever och bor.
Det finns mycket intressant att fördjupa sig och hämta kunskap ur. En aktuell fråga är skogen och hur den har sett ut i äldre tid. När man lyssnar på dagens debatt är det lätt att förledas att tro att landet för inte så länge sedan var bevuxet med stora orörda urskogar. Det kanske kan stämma om man tar sig in i Norrlands inland, men knappast i dessa trakter av Småland och i södra Sverige i övrigt. Där har skogen även i äldre tider varit starkt påverkad av människan och hennes aktiviteter och verksamheter. Vilket med all tydlighet framgår av Lekanders beskrivning.
Om socknens allmänna beskaffenhet skriver han bland annat.
Af Trädslag förekomma i gården och ängar de fleste ädlare sorter, såsom Ek, Lönn, Alm, Ask, Rönn och Oxel, af den sistnämne blott här och der wid gårdarne, samt äfwen inom Sandreda gärde några afkomlingar af fordon befintliga Boke-skogar.
Vad gäller näringarna är åkerbruk och boskapsskötsel dominerande, med upptagande av sjömalm och transporter till och från Klavreströms och Strömsnäsbruk som binäring. Skogen var knappast omfattande, då den inte alltid räckte till att bygga de hus som behövdes. Dessutom var de moderna husen som uppfördes, enligt lantmätaren alldeles för stora och slösaktiga både med ägarens pengar och med skogen.
… Skogen, som består af tall, gran och björk, förslår på de flesta ställen icke till byggnadsbehof, utan köpes dertill någon mindre del i angränsande Socknar. De enda Byar, som äro bättre försedda dermed, räknas vara Sandreda, Mästreda, Karryd och Harshult. Wanliga tider för återwexten är för byggnadsskog 100 år och deröfwer, samt 40 á 50 år för vedskog. Swedjande för rågsådd, som för få år sedan war allmänt, är nu nära öfwergifvet. Kolning brukas ej, utom i Mästreda By, der wissa läster kol måste af Brukarne aflemnas til Böksholms Bruk, derunder Byn lyder….
… Boningshusen på bondgårdar som nu uppföras, äro både i utseende, storlek och beqwämlighet olika de som förr begagnades. Woro de gamle, låge sparrstugorne allt för inskränkte, så förråda nyare hus mycket öfwer behöfligheten af rum och förderflig lyx både till ägarnes och skogarnes skade, hwaremot mindre angelägenhet visar sig, att bereda trefnad för kreaturen med ändamålsenligare hus.
Skogen nyttjades även till hägnader:
Stängselsättet är det vanliga, af trädgärdesgårdar, med upplagdt klufwet wirke emellan störar, bestående till större delen av gran, med ej obetydlig skogsförstörelse. Af sten uppläggas de icke widare, än för instängning af åker, oftast till hinder för framtida odling.
Skogen behövde även användas för bete då betesmarken var begränsad och åker och ängsmark behövdes till mat och vinterfoder.
…Till Bestesmark äro särskilte hagar indelade, der utrymmet så tillåter, hwilka nästan allestädes äro af bättre beskaffenhet, än uti Socknarne omkring. Af inskränkt omfång äro de likwäl, så att många kreatursägare måste lega bete i Byar, som hafwa en kam afsatta markstycken till skogsförråd. Uti dessa hagar wexa björk och al med blandning af gran, hwilkas snara återwext och ymninghet visar sig, synnerligast i nejden af sjön Örken, der också gräswexten äro frodigaste. …
Idag när man går i skogarna runt Harshult ser man rester efter det som Lekander beskriver. På mark som idag är skog ligger röjningsrösena tätt och man kan även hitta rester efter kolarkojor. Jag får återkomma till andra delar av hans beskrivning.
Harshult i mitt hjärta 