Upplevelser i det lilla

När jag är hemma i Harshult går jag gärna en sväng runt byn. Det är samma runda, men upplevelsen varierar med årstid och väder. En solig dag är ljuset och skuggorna helt annorlunda än en gråvädersdag då allt kan vara inbäddat i ett mjukt dimmigt hölje.

”Min väg” i tjällossning, en bild från igår den 16 februari 2019. Hur den såg ut förra helgen kan man se i galleriet nedan.

Skillnaden kan vara påtaglig från en dag till nästa, ena dagen yr snön och nästa är det töväder.

Naturen kommer närma och det finns alltid några intressanta ting längs vägen att ta del av. Det kan vara ett träd med intressanta former, det grafiska mönstret där plogen har vänt tiltorna, vackert ljus emellan träden eller Jeanettes vita häst. Den smältande snön längs vägkanten skapar sina egna skulpturer.

Ibland utökar jag rundan och går den gamla häradsvägen över skogen, då kommer naturen ännu närmare. Där finns spår efter vilda djur i snön, älgen, rådjuren, harar och grisarna. Ibland kanske ett slag som ser lite annorlunda ut, kan det vara ett lodjur? Har vi sådana här i skogen?

Men längs vägen runt byn syns även spår efter människor, historiska och nutida. De nutida kan skapa nya vyer och ljusspel med en gallrad ungskog, men ibland också tråkigare lämningar som när någon förbipasserande bilist har dumpat sitt skräp genom bilfönstret. Spåren efter de som levde här långt före oss är subtilare, stenmuren vid Hästhagen som indikerar att det har legat ett torp där. Idag är den lilla åkerlyckan sedan länge igenplanterad och det är svårt att förstå att någon har kunna livnära sig på en så liten jordplätt. Det var troligen ett väldigt hårt liv, med kamp för brödfödan och för att överleva.

Den dimmiga dagen är kanske inte lusten lika stor, men när man väl är ute år det nästan alltid skönt, bara att komma ut, andas och att låta sig omslutas av den mjuka dimman. När vinden viner och piskar kinderna röda är det härligt att komma i lä omsluten av skogen. Det är inte bara en upplevelse för ögonen utan också för andra sinnen. Nu när det börjar bli ljusare vaknar fåglarnas lust att sjunga, smältvattnet porlar i diken och i de små bäckarna i skogen. Efter regnet kommer dofterna. På sommaren kan även smaken få sin del, när smultronen är mogna och lyser röda längs vägen.

Men än är det vinter och i skogen kan minsta vattenpöl sätta igång fantasin och det är lätt att se vad som inspirerade John Bauer i hans sagoskogsbilder.

En vattensamling av smältvatten, det är bara Tuvstarr som saknas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s