Hur ska det nu gå med rågen??

Min mormor hade många talesätt och väderspådomar. Särskilt runt julen var det många tecken att tyda.

Om solen visade sig så länge på nyårsdagen som det tog för ett ryttare att sätta sig upp till häst så skulle det bli bra råg. Idag har det mest varit grått så det blir nog inget vidare bevänt med rågen, tyvärr. Eller så var det kanske juldagen hon pratade om…

Det kommer att visa sig, om det är någon som odlar råg numera förstås…

En annan dag som är viktig att hålla koll på är nionadan, dvs nio dagar efter jul, sådant väder som det är den dagen kommer det att vara i nio veckor framöver. Vid en snabb koll på yr.no så är det inte så hoppingivande om att få en vit vinter. Den 2 januari som är den nionde dagen siar yr om någon plusgrad, gråa moln och en lätt regnskur. Så vill vi inte ha det, men de gamla väderspådomarna stämmer kanske inte längre i denna postmoderna tid.

Bondegenen slår till

Kornet har en särskild mjukhet och en egen gulgrön färgton.

Trots att jag aldrig har utövat bondeyrket så bär jag med mig vissa beteenden och föhållningssätt i rakt nedstigande bondeled. En ärvt beteende är att jag alltid noterar vad som växer vid sidan av vägen, oavsett var i världen jag befinner mig. Jag ser vad det är för sädesslag, om skörden ser bra eller dålig ut och om det finns kor eller hästar på markerna. Jag urskiljer havren från kornet och rågen från vetet, rapsen, majsen och potatisen. Blir det alltför klurigt, som när man åker i Mörbylångadalen med dess varierande grödor med allt från bruna bönor till lök har mina utflyktskamrater någon gång fått stå ut med att jag stannat för att se efter vad det är.

Vi bär i hög grad med oss ett arv från de personer som vi har präglats av. I mitt fall måste det vara alla söndagsutflykter i bilen med far, mor och brorsan, farmor och farfar och ibland även Ester och Emil eller Berhard och Helga, farfars syskon (jag förstår inte hur vi fick plats alla i bilen, men det var före bältestvångets dagar…). Bilen lastades full med kaffekorg och campingmöbler och sedan for vi på utflykt i närområdet eller till och med till Öland. Det var oftast på sommaren när höet var bärgat och före trösket som det fanns tid för utflykter, i den tid då säden hade gått i ax. Och ett viktigt samtalämne i bilen var kommentarer om grödan och kreaturen vid sidan av vägen. Det arvet lever jag med.